En månad kvar
Hittills har 2012 varit ett magert år med en minst sagt medioker produktion. Det började med att jag byggde och målade en resinfigur i skala 1:35 som träning då jag inte är nån bra figurmålare. I slutänden blev jag i alla fall hyfsat nöjd med figuren.
Därefter spenderade jag två månader på att bygga min första moderna stridsvagn någonsin. Jag fick kämpa en hel del med en motsträvig modell från Academy men till slut besegrade jag modellen och min Merkava IIIC stod klar. Jag är hyfsat nöjd med den också, visst den hade kunnat bli mycket bättre om jag hade kostat på den lite PE och andra band än de hemska gummibanden som följde med byggsatsen. Men på det stora hela ändå en lyckad modell.
Därefter blev det 1:72 för hela slanten igen. Två stycken Hasegawa Polikarpkov I-16 type 24 påbörjades. Men det bygget kom att dra ut på tiden, sommaren kom i vägen med mindre byggtid och jag lade dem bägge åt sidan i början på augusti trots att det inte återstår speciellt mycket att göra på de bägge flygfäna.
Fokus lades istället på en liten Curtiss Warhawk från Airfix som jag under två månaders tid byggde som en Engelsk Tomahawk IIA med hjälp av överblivna dekaler som jag hade fått av en vän och Eduard's mycket trevliga ZOOM PE set till cockpiten. Den blev klar i tid före utsatt deadline för gruppbygget som jag deltog i med den. Det visade sig senare vara extra lyckosamt eftersom jag i slutänden även vann förstapriset i Scale Plastic & Rails första gruppbygge, ännu mer trevlig plast, resin och PE till samlingen.
Man skulle kunna tycka att jag borde ha återupptagit byggandet på de bägge Polikarpkov I-16 planen efter det att jag var klar med min Tomahawk. Mmm, verkligen men gjorde jag det då? Nej, jag startade ytterligare ett nytt bygge i form av en liten helikopter, mitt livs första helikopterbygge och kul är det. I skrivande stund är det helikoptern som jag håller på att bygga just nu även om jag inte har lyckats bygga något på styvt tre veckor.
Det gör att årets produktion sett över de första elva månaderna endast har resulterat i en figur och två modeller. Magert men förvisso betydligt mer än under 2011 då jag byggde en endaste liten modell på hela året. En månad kvar på året och rimligen borde jag kunna bli klar med helikoptern under det här året och kanske till och med de bägge I-16 planen om jag plockar fram dem efter helikoptern. Spännande är det, ska det bli ett mediokert byggår för andra året i rad eller ska jag lyckas med en hyfsad produktion nu under den kvarvarande månaden?
Som Peter Harrisson skulle ha sagt, det är oooooliiiidligt spännande, eller kanske inte.
Hur som helst, limma väl och håll era #11 vassa.
Kvällslektyr
Har det gått för långt med vansinnet när man tar med sig en bygginstruktion till en modell som man inte ens håller på att bygga till sängen och läser den istället för en bok eller tidning en stund innan man ska sova? Det är precis vad som hände mig igår och det bara kändes rätt att göra. Vet dock i alla fall av en som förstår mig till fullo även om det inte var en beskrivning från Bronco i det här fallet. Byggbeskrivningen i fråga var som ni säkert kan gissa er till Eduard's MiG-21Bis som jag nyligen har fått.
Här har ni några smakprov på den trevliga läsningen fast jag förmodar att det underlättar att man har AMS för att uppskatta detta till fullo.
Det var allt för den här gången. Nu måste jag läsa lite till innan vitrockarna kommer med tyck-om-dig-själv-tröjan.
Limma väl och var inte rädd för vansinnet utan ta emot det med öppna armar istället...
Julen kom tidigt i år!
Kommer ni ihåg den här lilla krabaten?
Just det, min lilla Airfix Tomahawk IIA med PE från Eduard blev så pass lyckad att den ynglade av sig. Ni kanske kommer ihåg att jag var en smula stressad när jag byggde den för att hinna med innan deadlinen var till ände. Det var för att jag deltog i Scale Plastic & Rail's första gruppbygge med den. Motståndet var riktigt tufft men i slutänden efter två veckors spännande omröstning stod jag som segrare. Det håller på att vara ett tag sedan nu men nu när jag kom hem för dagen möttes jag av en liten lapp i lådan som meddelade att jag hade ett brev att hämta ut som var för stort för brevlådan, bara att vända och fara och hämta ut paketet.
När jag öppnade det möttes jag av den här välpackade synen.
Nåväl, nyfiken var jag och jag packade upp hela innehållet i lådan. Tänk vad mycket som kan rymmas i en "liten" kartong.
Mycket godsaker var det. Nu tar vi och går igenom allt lugnt och metodiskt. Först har vi en MiG.21 Bis i skala 1:48 från Eduard (nästan allt är från Eduard) som redan då den lanserades i fjol blev en "ouppnåelig" drömbyggsats för mig. Jag har bara sett fina recensioner på den på nätet och de byggen som jag har sett har varit en fröjd för ögat, lägg till det då det faktum att jag alltid har varit lite svag för just MiG-21. Nu är dock skalan fel jämfört med vad jag normalt bygger, men jag kan göra undantag för en del flygfän som ligger mig varmt om hjärtat. När jag öppnar lådan möts jag av en härlig syn, den är full i plast, inte mycket utrymme över här inte. Den första svårigheten att komma över lär nog bli att välja vilket målningsalternativ jag ska välja att bygga den i.
MiG-21BIS, Izdelye 75A, 31st Fighter Squadron, Kuopio airbase, Finland, 1980 - 1981
MiG-21BIS, 1st Air Division of Polish Navy, late 90´s, Gdynia – Babie Doly airbase, Poland
MiG-21BIS, Izdelye 75B, 47th Combat Air Regiment, Griff Squadron, Pápa airbase, Hungary, 1991
MiG-21BIS, Tactics & Air Combat Development Establishment, Jamnagar airbase, India, September, 1986
MiG-21BIS D, Izdelye 75A, 22nd Fighter Squadron, Pula airbase, Croatia, 2008
MiG-21BIS, Izdelye 75B, 3rd Air Base, Graf Ignatevo, Bulgaria, from 2002
Som ni ser på färgprofilerna här ovan (hämtade från Eduard's hemsida) är det inte någon lätt uppgift jag har framför mig.
Men jag kan ju alltid träna två gånger om genom att bygga denna minimala sötsak!
Just det, den är inte alls stor. Men skalan på 1:144 är minimal i mina ögon för mig som är van vid 1:72. När man öppnar lådan möts man av två identiska uppsättningar för att bygga två stycken mini-MiG's. Här är en bild på gjutstammarna tillsammans med en Humbrol och en Tamiya färgburk för skaleffekten.
Även här erbjuds byggaren en uppsjö med olika målningsalternativ. Det här kommer att bli en utmaning att maskera och måla så här pass smått men här är de 8, ja ÅTTA (återigen bilder från Eduard's sida) olika alternativen som finns att tillgå.
MiG-21MF, 6th Fighter-Bomber Regiment, Pribram-Dlouha Lhota Air Base, Czechoslovakia, 1986
MiG-21MF, 211th Tactical Squadron, Caslav Air Base, Czech Republic, 2003
MiG-21 MF,German Democratic Republic, Jagdfliegergeschwader 3, Preschen Airbase, 1990
MiG-21SM, 812th UAP, Kharkov Higher Military Academy, based at Kupyansk Airfield, Soviet Union, August, 1991
MiG-21MF, Slovak Air Force, 4th Squadron, Silac Airbase, Slovakia, ca. 1999
MiG-21MF, Polish Air Force, 10th Eskadra Lotnictwa Taktycznego, Lask AB, Poland, 2001-2003
MiG-21MF,Vietnam People’s Air Force, 921st Fighter Regiment ‘Sao Do’, flown by Pham Tuan, Vietnam War, 1970
MiG-21MF No.7628, Egyptian Air Force, unit unknown, Tanta Airbase, 1988
Som ni ser är det inte någon lätt uppgift här heller att välja ett målningsalternativ. Fördelen är dock att jag har två val på åtta jämfört med ett val på sex alternativ som det är på den stora MiG'en.
Nog om de små söta flygfäna nu! Vi fortsätter inventeringen av innehållet i kartongen istället. Först ut är då en komplett cockpit i resin med underbara detaljer. Eduard's "Brassin" serie med resintillbehör och ersättningsdelar är underbart gjutna med en detaljering som får en att häpna.
Sen har vi en uppsättning AA-10 Alamo-A misiler som vad jag förstår det hela inte användes på MiG-21 men jag vet inte säkert. Jag får ta och kolla upp det för det kan ju vara så att det var nån aktör som använde MiG-21'an in på 2000-talet som också använde dem på sina 21'or.
Inget jetplan utan hårfön. Här har vi utblås i resin.
Mer misiler i form av RS-2US / AA-1 Alkali misiler och de brukade man i alla fall hänga på 21'orna.
Härligt detaljerade hjulbrunnar i resin.
PE för de utvändiga detaljerna.
En uppsättning färdigmålad och självhäftande Eduard ZOOM PE till cockpiten.
En uppsättning tillbehör som FOD's med mera i PE.
Ni som klagar på att det är för smått och pillrigt med PE i 1:72 bör titta bort nu för här har vi en uppsättning PE som är anpassad till de två små sockersöta 21'orna i skala 1:144.
Slut PE men det tar inte slut för det utan då har vi lite dekaler i form av generella stenciler som man formligen kan tapetsera flygfäet med.
Jo, visst sade jag att jag inte är någon fantast av dekaler och dekaleringsarbete. Kolla in detta då!
Och som om det inte räckte med sex olika målningsalternativ som ingår i lådan så valde James Hatch, editor och grundare av Scale Plastic & Rail att skicka med ytterligare en dekaluppsättning (det enda i hela lådan som inte kommer från Eduard) från Ze-Ro Decals.
Men det var med en till liten godbit i lådan som dock inte hör till vinsten från gruppbygget.
Men, vad är då det här? Jo, det är ett dioramatillbehör av det enklare slaget i form av färdigmålad PE som föreställer hissområdet på flygdäcket på IJN Zuikaku, ett av de sex hangarfartyg som deltog i samband med Japans anfall mot Pearl Harbor 7:e december 1941. Varför är då det med tillsammans med allt det övriga? Jo, James gjorde en recension av PE-setet på Scale Plastic & Rail och när han fick veta att jag har tänkt bygga Tamiya's nya Mitsubishi A6M2b Zero så fick jag recensionsexemplaret av han.
Hur är då allt det här möjligt? Det rör sig inte precis om småslantar när man räknar ihop vad allt kostar genom att kolla på Eduard's sida. 249 Euro är inte lite men vad man ska ha i åtanke är att det i det här fallet endast har kostat portot för Scale Plastic & Rail då allt det här är recensionsexemplar som James har fått från då främst Eduard och som har blivit recenserat av James över en längre period. Jag är tacksam över ett sånt här fint pris och känner mig priviligierad. Det ska helt klart bli en ära att bygga den här MiG-21'an sen en vacker dag, men först måste jag bygga den som jag redan har från Academy i min samling för om jag bygger den här före Academy'n lär jag nog aldrig vilja bygga den. Bättre då att ta dem i rätt ordning.
Slutligen ett litet kort för att vi ska komma ihåg vars ifrån allt kommer!
Det var allt för den här gången, tackar James och alla som röstade på min Tomahawk IIA.
På återseende och limma väl.
Arbetet fortsätter på vispen
Jag kände att jag inte var helt nöjd med att bara scratcha dit lite kablar och bälten i cockpiten då hela framdelen kommer att synas så väl genom glasbubblan till vindruta. Dags att experimentera lite genom att ge sig på ett försök att tillverka två stycken headset för piloterna.
Blytråd som jag plattar till med tång i mitten får föreställa huvudbanden på lurarna. En tunnare blytråd böjde jag till och plattade till ena änden på i ett försök att tillverka en mikrofon, en klick lim på den platta delen för att det inte ska vara för platt. Kåporna gjorde jag genom att ta en lämpligt grov rund styrenbit från gjutstammen och borra ett genomgående hål, kapade sedan den i fyra delar som jag limmade ihop med fyra till från samma styrenstav som jag inte hade borrat genom. Därefter snickrade jag till den runda formen grovt med kniven innan jag filade resten. Sladden är 0,05mm grov koppartråd som jag spirallindade runt en synål.
Svart primer.
Headseten på plats i cockpiten. Microfonen fick sig lite färg efter det att jag hade tagit fotot här och upptäckt att lite färg hade försvunnit i hanteringen. Ibland är det bra ett fotografera eftersom kameran har en tendens till att avslöja det man inte upptäcker med blotta ögat.
Fram med städatiraljerna.
Bonvax? Jo, jag doppade klarplastdelarna i bonvax, skakade av delarna från överflödet och dammskyddade dem.
48 timmar senare har Pledge'n härdat ordentligt och klarplasten har fått mer lyster och liv. Behandlingen medför även att ljuset bryts bättre genom plasten vilket ger en synvilla att den inte är lika tjock. En till fördel är att tunna repor i plasten fylls igen och "försvinner" samt att plasten får ett effektivt skydd mot färg och limångor.
Närstudie på "bubblan".
Det var allt för den här gången. Kom ihåg att ni inte ska tänka "Kan jag använda det här?" utan erat resonemang ska vara "Hur kan jag använda det här?" En modellbyggare slappnar aldrig av och är ständigt på jakt efter nya aha-upplevelser och saker i omgivningen som kan vara bra att ha. Tänk på det nästa gång ni ser nån konstig typ som går och plockar stenar, rötter, grenar, ogräs med mera ute i det fria. Det kan mycket väl vara en modellbyggare.
Bloggen är dessutom "Live" nu då jag är ikapp med vad som händer på mitt byggbord i och med det här inlägget. Limma väl tills nästa gång vi ses.
En visp blir till
Nu till något annorlunda och nalta eljest från mitt byggbord. Jag har aldrig byggt någon helikopter men nån gång ska ju vara den första. Det började med att jag i somras fick en liten helikoptermodell av Martin Philpot. Jag har länge gått och funderat på att bygga helikoptrar men det har aldrig blivit av. Men nu den här lilla helikoptern som jag fick av Martin var helt enkelt för söt för att bara ligga undanstoppad i samlingen, Nä, nu skulle det byggas helikopter här, bära eller brista.
Modellen som det handlar om är en Italeri Bell AB-47 'Sioux' och min tanke är att förse den med Italienska rundlar.
Två gjutstammar och en liten med tre genomskinliga delar är allt som behövs.
Vi skriver här den 22:a oktober i almanackan och jag satte snabbt igång det hela.
Priming isn't an option!
Jag säger bara att jag är glad över det faktum att jag målar det mesta med airbrush för jag hade nog blivit skogstokig om jag hade målat stjärtbommens ramverk med pensel.
Lite gott och blandat...
Motor och bensintankar är på plats.
Kameran avslöjade att jag av misstag har lyckats få CA lim på fel ställe, det är dock åtgjärdat nu.
Cockpiten börjar närma sig nu. Lite 0,2mm blytråd målade med lite varierade färger på plats för att göra framdelen lite mer intressant. Säkerhetsbältena består av Tamiyatejp som jag har målat med Model Master # 4796 Dunkelgelb 1943 och skurit till lagom bredd. Hålen är gjorda med hjälp av en rivet maker. Spännena består av tillplattad blytråd. Bältena är sedan washade med GWS Citadel Washes Devlan Mud.
Det var allt för den här gången. Limma väl och pröva gärna något nytt vid byggbordet.
Curtiss Tomahawk IIA (Airfix 1:72)
Airfix A01003 + Eduard #73427 + Hobby Boss #80209 dekaler ovanpå ett blomfat.
Ett otroligt roligt bygge är nu avslutat och här är slutresultatet. Jag stötte inte precis på några problem med byggsatsen. Passformen är lysande och detaljrikedomen är mer än godkänd för £5.99 för att inte tala om den underbara PE'n från Eduard som gav mersmak. Det här är helt enkelt ett av få byggen som jag är hyfsat nöjd över. Dessutom blev jag klar med den i tid och kunde ta de sista bilderna här nedan den 28:e september i år och deadlinen för bygget var som sagt satt till den 30:e september. Pjuh!
Jag kommer återvända till Airfix's härliga P-40B fler gånger då den helt enkelt är värd ett eller flera återbesök och bjuder på ren oförfalskad bygglädje!
Limma väl där ute i stugorna nu.
Nalta eljest...
Nu till något lite eljest, ett gammalt blomfat i plast.
Lite snabbt slipande med nagelfilen.
Säger det som jag har sagt så många gånger tidigare och som jag troligen kommer att säga ett flertal gånger till. Priming isn't an option!
Tamiya X-32 Titanium Silver, mest för att känna mig för med den och den är helt ok för att vara en Tamiya metallic.
Häftmassa och vanlig hederlig maskeringstejp.
Tamiya XF-59
Lite kattsand.
Tamiya X-22 och finkornig hamstersand direkt där efter, ett litet fält i taget.
Lite olika Tamiyafärger sprutade på blomfatet. XF-59, XF-57 & XF-52.
Demaskering av blomfatet.
En skylt gjord i Photoshop, utskriven på fotopapper och limmad på en enkel skylt av plastic card.
Det var allt för den här gången men nu har fågeln i alla fall fått sig ett litet bo att slå näste på.
Limma väl.
Tomahawken får färg
Först sprutar vi Vallejo's grå primer över hela planet. På så vis får vi en väldigt bra bas inför de efterföljande färglagren.
Sedan laddade jag sprutan med Tamiya XF-1 och lade en preshade direkt på den gråa primern.
Här har ovansidan fått sig en omgång Tamiya XF-59.
Nu behövde jag mixa till en lagom nyans för undersidan som ska vara RAF Azure Blue. För att få fram den färgen mixade jag 49 delar Tamiya XF-2, 10 delar Tamiya XF-8 och 3 delar Tamiya XF-1. Som jag sedan sprutade på undersidan.
Därefter maskerade jag kamouflagemönstret med tamiyatejp och sprutade Tamiya XF-52. Här har ni resultatet efter det att jag har tagit bort maskeringen igen och lagt ett lager Tamiya X-35 över det hela inför dekaleringen.
Därefter tog jag bort maskeringen från hjulbrunnarna.
Smådelarna målades.
Sörens Hobby Boss dekaler på plats.
Nu var det då äntligen dags att låta Tomahawken få stå på egna ben.
Jag detaljerade landningsställen med stag från Eduard's PE ark och lade till en bromskabel av 0,2mm blytråd.
Även sporrhjulet detaljerades med PE stag.
Detaljmålning av positionsljus.
Montering av avgasrören, passformen var exemplarisk och jag behövde bara pressa dem på plats utan lim.
Fläkten färdigställd. Dekalerna är Airfix orginal som följde med byggsatsen och de imponerade på mig.
Nu återstod det bara att avmaskera cockpithuven, vädra planet och montera propellern.
Det var allt för den här gången! ta det lugnt där hemma och kom ihåg att tid som spenderas byggandes är vunnen meditationstid.
Limma väl!
En yxa börjar ta form
Så fort som jag hade tagit loss kroppshalvorna från gjutstammen började jag med arbetet att karva bort de inredningsdetaljer som var gjutna på insidan av kroppshalvorna som en förberedelse för PE'n som jag ska ersätta detaljerna med.
Därefter jämnade jag till det hela genom att applicera lite putty och slipa till det hela hjälpligt för att PE'n ska få en någorlunda jämn yta att fästa på.
Nu återstog dock ett problem. Vilken färgnyans skulle vara lämpligast att använda för inredningen som kunde matcha de förtryckta PE delarna till cockpiten. Jag löste det genom att helt enkelt provmåla lite olika inredningsfärger från Model master och Humbrol på insidan av vingen.
Bry er inte om den "gula" nyansen. Jag har inte blivit tokig men jag var helt enkelt nyfiken på hur Model Master's Zinc Chromate Yellow tog sig ut.
TRÄFF!!! En av nyanserna visade sig vara hyfsat nära den färg som Eduard har valt till sin PE. Det får helt enkelt bli Humbrol #151 till det här bygget.
Nu tog nästa försök vid. Jag var intresserad av om jag skulle kunna använda mig utav den delikata vingklaffarna och testade att löda en av dem innan jag började såga i vingen. Det var förståndigt då det visade sig att jag var på tok för darrhänt för att kunna hantera lödkolven just då och det kom för mycket lödtenn på klaffarna, en katastrof var på det viset undanröjd eftersom jag testade först.
Detaljstudie på misslyckandet.
Klaffarna överstökade och uppgivna. Men jag fortsatte med PE'n. Här har vi gallren i luftintagen till kylaren under motorn. Det var lite knepigt att få de små PE.bitarna på plats som det skulle och de syns knappt utan hjälp av en ficklampa men de finns där och det räknas för min del.
Cockpitgolvet på plats och sprutat med Humbrol #151.
Stolen lyckades jag dock löda och här är den efter det att den har fått sig färg.
Här med säkerhetsbälten i färdigmålad PE.
Cockiten tog större delen av en eftermiddag att få på plats.
Här har vi den delicata instrumentpanelen. Synd bara att det mesta inte kommer att synas när allt är klart.
Mynningarna på kulsprutorna i nosen borrade jag ur.
Sedan var det dags att gömma undan cockpiten genom att sätta ihop fågeln och spruta på med mer interior green.
Cockpithuven på plats.
Likaså landningsstrålkastaren som jag här har maskerat med Microscale's maskeringsvätska.
Huven maskerad med Tamiyatejp. Det är viktigt att använda sig av ett färskt knivblad för att snitten i tejpen ska bli jämna.
Hjulbrunnarna har här fått sig sin maskering.
Lite minimala PE detaljer på plats.
Avgasrören urborrade.
Ett sista varm med interior green. Här för att insidan av cockpitens ramverk ska vara gröna på insidan.
Smådelarna pålade på tandpetare i väntan på målning.
Nu är min CurtissTomahawk IIA klar för målning men det tar vi nästa gång. Till dess är det bara att limma väl och ta det lugnt.
En modern Airfix
Nu börjar jag nästan vara ikapp med mina inlägg men än är de inte "live" men det närmar sig. Vi skriver nu 2:a augusti i almanackan och det är dags att påbörja ett nytt bygge. Jag började känna tidspressen då jag ville delta i Scale Plastic & Rail's första gruppbygge på deras färska forum. Dessutom var det ett tema på gruppbygget som passar mig ypperligt eftersom jag ständigt återkommer till ökenstrigheterna under WWII. Temat var som sagt "North African Campaign - from the 10 June 1940 through to 13 May 1943". När gruppbygget presenterades i vintras var min tanke att jag skulle bygga en stridsvagn i skala 1:35 men då mina övriga byggen drog ut på tiden hann jag påverkas av några olika faktorer inför mitt slutliga val av modell att bygga. Den förlösande faktorn var nog främst när jag i somras fick ett överblivet dekalark av byggkollegan Sören då han valde att gå en annan väg med ett bygge och maskera allt själv vilket fick till följd att hans dekaler blev över och det passade mig perfekt. En annan faktor som nog fällde det slutliga avgörandet var när jag kom över Eduard's färska ZOOM set med förmålad PE för en billig peng. Men vi kan nog tillskriva tidspressen det slutliga avgörandet eftersom deadlinen på bygget var satt till sista september. Nu kan två månader tyckas som en lång tid att ha på sig för ett 1:72 bygge och det är nog sant. Dock känner jag mig själv och vet att jag inte alltid klarar av att sitta och bygga på grund av min värkande nacke och då är det bra att ha lite marginaler på sin sida. Det var med andra ord hög tid att starta mitt bidrag till gruppbygget och ställa mina två Polikarpkov I-16 (som jag hoppas kunna färdigställa i år) åt sidan till förmån för det här bygget.
Här nedan har vi det som jag skulle komma att arbeta med under det här bygget. Airfix' hyfsat färska Curtiss P-40B tillsammans med Eduards förmålade PE och Hobby Boss dekalerna som jag fick av Sören.
Låt oss ta en titt på vad lådan erbjuder. Här har vi gjutstam A.
Gjutstam B
Låt oss titta närmare på hur detaljerna ser ut på delarna. Hyfsade panellinjer, dock inte i klass med panellinjerna hos en modern Tamiya eller Hasegawa men priset är dock max en tredjedel av vad en motsvarande modell från de stora drakarna från Japan kostar och jag tycker att detaljeringen duger gott för en modell som endast kostar £5.99.
Insidan av cockpitens väggar har även de en viss detaljering men inte perfekt, dock tusen gånger bättre än hur det såg ut i valfri Airfix byggsats från tiden innan Hornby tog över.
Även golvet i cockpiten har lite sparsamma detaljer men helt tillräckligt. Värt att notera är dock att inloppstapparna från gjutstammen till alla delar är groteska och helt i linje med gamla Airfixmodeller. Det går inte att klippa loss delarna med tång utan att skada delarna utan man får helt enkelt försiktigt såga loss dem för att inte skada dem. Nu tycker jag dock att det är hyfsat smidigt att såga loss delarna med hjälp av Tamiya's finfina PE såg som man viker till ur ett 0,1mm tjockt PE ark och klämmer fast i ett hobbyknivsskaft. Jag gillar den absoluta kontrollen som den metoden ger. Värt att påpeka är att Matchbox redan på 70-talet hade minimala inloppstappar på sina gjutträd och det fungerade redan då. En annan sak som talar för dagens moderna byggsatser från Japan är att de är mer genomtänkta där inloppstapparna ofta ansluter till delarna på dess baksidor för att underlätta för byggaren att lossa delarna utan att skada dem, men man får betala för det också då de modellerna inte kostar £5.99 (65:-).
Här har vi den stora plumpen i protokollet för Airfix, låt mig få presentera Mr. Plast Klump, pilot. Här kan man fundera hur Airfix har resonerat med tanke på hur stor skillnaden är kvalitetsmässigt mellan piloten och den övriga modellen. Ett tänkbart scenario måste ju vara att de helt enkelt glömde bort piloten och kom på det i slutfasen av designen av modellen och tänkte "Äh, vad fan, vi snör in en gammal pilot! Det är nog ingen som kommer att märka något". Som tur är för min del har jag inte tänkt använda mig utav piloten till det här bygget.
Nog om plasten, låt oss istället titta på den gosiga PE'n från Eduard. Först har vi ett lite mindre ark med förtryckta delar med klister på baksidan (inte på alla delarna). Det ser helt klart trevligt ut men tyvärr går det att skönja en tendens till rastrering trycket på PE'n, speciellt om man tittar på de interiörgröna delarna.
Sedan följer det med ett lite större normalt PE ark som domineras av delikata vingklaffar.
Slutligen har vi då de simpla men dock perfekta dekalerna för mitt bygge från Hobby Boss som jag fick av Sören vars egna byggblogg går att skåda här: Mr Martens Modellbyggarsida
Det var allt för den här gången och kom ihåg att en modell behöver inte nödvändigtsvis vara kostsam för att vara bra och underhållande.
Limma väl nu till nästa gång vi ses!
Flugorna får färg
Då fortsätter vi med att ge de bägge flygfäna ett lager grundfärg i form av Vallejo's gråa primer.
Här har undersidan har fått sig lite färg med Tamiya XF-23. Därefter har jag maskerat och förberett för sprutning på ovansidan.
XF-61 sprutat på ovansidan av de bägge flygfäna. Oroa er inte över att den högra inte har fått ett jämt lager med grönfärg.
Låt mig få presentera den saltaste tuffingen i stan!
Ett lager med Tamiya XF-2 på det, in i ugnen på 175 grader 25 minuter och låt grädda, eh vänta nu lite. Sorry, fel blogg! Glöm det där med ugnen...
Istället tar vi varmljummet vatten och en styv borste som vi går loss med på saltet.
Den andra sidan, är inte helt nöjd men får ta det som en lärdom inför framtida byggen.
Fronten.
Här har vi då de bägge tillsammans igen i väntan på att få sig var sitt lager med Tamiya X-35 sidenmatt klarlack som en förberedelse inför dekalerna.
Dekalerna från helvetet på plats och Tamiya's trevliga X-35 på plats över dem.
Turligt nog behövdes det inte många dekaler för undersidan.
Höger sida på #11
Vänster sida på #11
Vänster sida på #21
Höger sida på #21
Höger vingrot på #21
Vänster vingrot på #21
Framkanten på vänster vinge på #21
Propellerbladen sprutade med GWS Citadel Mithril Silver utspädd med Tamiya X-20A.
I det här läget är det inte speciellt mycket som återstår på bygget. Lite detaljmålning och limma dit de sista delarna innan de bägge planen ska vädras.
Vid det här läget valde jag att avbryta byggandet till förmån för ett gruppbygge på Scale Plastic & Rail forumet där jag här i början på augusti endast hade två månader på mig att hinna klart med ett bygge i deras första gruppbygge där temat dessutom var ett som ligger mig varmt om hjärtat. Det betyder att nästa gång vi ses är temat en smula varmare än här eftersom det åtminstonde under dagtid är varmt i öknen.
Till dess hoppas jag att ni bunkrar upp med solskydd och limmar väl!
Dubbelt så litet.
Direkt efter det att jag hade färdigställt och fotograferat min Merkava IIIC startade jag ett "simpelt" bygge (trodde jag). Almanackan visade på 18:e april 2012 och jag trodde att det här bygget skulle gå snabbt. Merkavan gick ju hyfsat snabbt att bygga trots allt. Vad skulle jag då välja att bygga? Valet (som alltid är svårt) föll på att pröva på att bygga inte bara en utan två stycken Polikarpkov I-16 type 24 'Mosca' i skala 1:72. Nu snackar vi verkligen om ett litet flygfä och smeknamnet 'Mosca' som betyder Fluga är förståeligt sett till storleken på det här Sovjetiska jaktplanet som var världens mest avancerade och moderna jaktplan när det introducerades 1934. Elddopet kom i det Spanska inbördeskriget där Republikanerna flög ett större antal I-16 i strid mot Nationalisternas Heinkel He 51, Arado Ar 68 & FIAT CR.32, samtliga Tyska/Italienska biplan. I-16 kom snabbt att dominera mot motståndet och kallades även för 'Rata' (Råtta). Dominansen höll i sig till dess att Nationalisternas Tyska Kondorlegion började flyga med Messerschmitt Bf 109B. De bägge planen var hyfsat likvärdiga fast I-16 var det mer manövrerbara planet som till exempel kunde göra en tunnelroll på endast 1,5 sekunder (240 grader/s), det är riktigt snabbt och ska man överträffa det får man nog titta på dagens konstuppvisningsflygplan och Red Bull racers. Dessvärre hade utvecklingen kommit ifatt och gått om Polikarpkov I-16 när det var dags för det Stora Fosterländska kriget som Ryssarna kallar sin del av WWII. När Tyskland inledde Operation Barbarossa den 22:a juni 1941, ja då var I-16 ett hopplöst föråldrat flygplan som kom att flygas av modiga VVS piloter i en ojämn kamp mot de mer moderna Tyska planen.
Nog om historien nu, låt oss ta en titt på byggsasten.
Det rör sig om en combobyggsats med två likadana modeller i samma låda och med dekaler för tre olika märkningsalternativ. Min tanke med det här bygget är att bygga de två alternativen som är avbildade på kartongens lock.
Fram med tången och börja klippa ut delarna från gjutträden samt putsa till dem. Som ni ser så kommer det här att röra sig om ett parallellbygge där jag bygger de bägge modellerna sida vid sida.
De spartanska cockpittarna har här fått sig lite mer liv i form av bälten som är grovt tillyxade ur vinfolie och koppartråd.
Som jag brukar säga: "Priming isn't an option!"
Insidan har fått sig färg i form av Modelmaster #4761 Dark Ghost Gray på plats, följt av Tamiya X-35 över cockpiten. På det sedan en wash med Humbrol #67. Notera hur olika washen reagerar på underlaget då den framtill är lagd på en matt yta och på en sidenmatt yta över cockpit.
Instrumentbrädorna. Den nedre med en trillskande dekal men det kommer inte att synas när den är på plats.
De bägge kontoren. Bältena är målade med Humbrol #168, spännena med Modelmaster #4677 och nackstöden med Modelmaster #4797. Allt har fått en wash med Humbrol #67.
Motorerna, varav en knappt kommer att synas och en inte alls när allt är klart. Sprutade med Tamiya X-10, pistongerna målade med Tamiya XF-28, ventillyftarna med Humbrol #191 och kåpan med Humbrol #54. Washat med Humbrol #67.
Avgasrören urborrade.
Nu börjar det likna två stycken små flygfän.
Har borrat ut mynningarna på de bägge kulsprutorna i nosen på dem bägge. Inte helt lyckat dock, skyller på att det är litet och svårt att se vad man gör.
Det lilla som syns av de bägge cockpitarna.
Men titta, nu har de till och med fått sig ben att stå på, men än så länge inga fötter.
Landningsställ utan luckor.
Och med luckor. Här hade PE verkligen kommit till sin rätt så plasten blir för grov för skalan.
Nu är det dags att blåsa på färg på de bägge flygfäna men det tar vi senare. Till dess så tycker jag gott att ni kan ta och bygga något enkelt och omväxlande för att ladda era byggbatterier.
Limma väl och kom ihåg att det kan alltid bli mindre...
