En modern Airfix

Nu börjar jag nästan vara ikapp med mina inlägg men än är de inte "live" men det närmar sig. Vi skriver nu 2:a augusti i almanackan och det är dags att påbörja ett nytt bygge. Jag började känna tidspressen då jag ville delta i Scale Plastic & Rail's första gruppbygge på deras färska forum. Dessutom var det ett tema på gruppbygget som passar mig ypperligt eftersom jag ständigt återkommer till ökenstrigheterna under WWII. Temat var som sagt "North African Campaign - from the 10 June 1940 through to 13 May 1943". När gruppbygget presenterades i vintras var min tanke att jag skulle bygga en stridsvagn i skala 1:35 men då mina övriga byggen drog ut på tiden hann jag påverkas av några olika faktorer inför mitt slutliga val av modell att bygga. Den förlösande faktorn var nog främst när jag i somras fick ett överblivet dekalark av byggkollegan Sören då han valde att gå en annan väg med ett bygge och maskera allt själv vilket fick till följd att hans dekaler blev över och det passade mig perfekt. En annan faktor som nog fällde det slutliga avgörandet var när jag kom över Eduard's färska ZOOM set med förmålad PE för en billig peng. Men vi kan nog tillskriva tidspressen det slutliga avgörandet eftersom deadlinen på bygget var satt till sista september. Nu kan två månader tyckas som en lång tid att ha på sig för ett 1:72 bygge och det är nog sant. Dock känner jag mig själv och vet att jag inte alltid klarar av att sitta och bygga på grund av min värkande nacke och då är det bra att ha lite marginaler på sin sida. Det var med andra ord hög tid att starta mitt bidrag till gruppbygget och ställa mina två Polikarpkov I-16 (som jag hoppas kunna färdigställa i år) åt sidan till förmån för det här bygget.
 
Här nedan har vi det som jag skulle komma att arbeta med under det här bygget. Airfix' hyfsat färska Curtiss P-40B tillsammans med Eduards förmålade PE och Hobby Boss dekalerna som jag fick av Sören.
 
 
Låt oss ta en titt på vad lådan erbjuder. Här har vi gjutstam A.
 
 
Gjutstam B
 
 
Låt oss titta närmare på hur detaljerna ser ut på delarna. Hyfsade panellinjer, dock inte i klass med panellinjerna hos en modern Tamiya eller Hasegawa men priset är dock max en tredjedel av vad en motsvarande modell från de stora drakarna från Japan kostar och jag tycker att detaljeringen duger gott för en modell som endast kostar £5.99.
 
 
 
Insidan av cockpitens väggar har även de en viss detaljering men inte perfekt, dock tusen gånger bättre än hur det såg ut i valfri Airfix byggsats från tiden innan Hornby tog över.
 
 
Även golvet i cockpiten har lite sparsamma detaljer men helt tillräckligt. Värt att notera är dock att inloppstapparna från gjutstammen till alla delar är groteska och helt i linje med gamla Airfixmodeller. Det går inte att klippa loss delarna med tång utan att skada delarna utan man får helt enkelt försiktigt såga loss dem för att inte skada dem. Nu tycker jag dock att det är hyfsat smidigt att såga loss delarna med hjälp av Tamiya's finfina PE såg som man viker till ur ett 0,1mm tjockt PE ark och klämmer fast i ett hobbyknivsskaft. Jag gillar den absoluta kontrollen som den metoden ger. Värt att påpeka är att Matchbox redan på 70-talet hade minimala inloppstappar på sina gjutträd och det fungerade redan då. En annan sak som talar för dagens moderna byggsatser från Japan är att de är mer genomtänkta där inloppstapparna ofta ansluter till delarna på dess baksidor för att underlätta för byggaren att lossa delarna utan att skada dem, men man får betala för det också då de modellerna inte kostar £5.99 (65:-).
 
 
Här har vi den stora plumpen i protokollet för Airfix, låt mig få presentera Mr. Plast Klump, pilot. Här kan man fundera hur Airfix har resonerat med tanke på hur stor skillnaden är kvalitetsmässigt mellan piloten och den övriga modellen. Ett tänkbart scenario måste ju vara att de helt enkelt glömde bort piloten och kom på det i slutfasen av designen av modellen och tänkte "Äh, vad fan, vi snör in en gammal pilot! Det är nog ingen som kommer att märka något". Som tur är för min del har jag inte tänkt använda mig utav piloten till det här bygget.
 
 
Nog om plasten, låt oss istället titta på den gosiga PE'n från Eduard. Först har vi ett lite mindre ark med förtryckta delar med klister på baksidan (inte på alla delarna). Det ser helt klart trevligt ut men tyvärr går det att skönja en tendens till rastrering trycket på PE'n, speciellt om man tittar på de interiörgröna delarna.
 
 
Sedan följer det med ett lite större normalt PE ark som domineras av delikata vingklaffar.
 
 
Slutligen har vi då de simpla men dock perfekta dekalerna för mitt bygge från Hobby Boss som jag fick av Sören vars egna byggblogg går att skåda här: Mr Martens Modellbyggarsida
 
 
Det var allt för den här gången och kom ihåg att en modell behöver inte nödvändigtsvis vara kostsam för att vara bra och underhållande.
 
Limma väl nu till nästa gång vi ses!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0