McCoy's lilla hörna

Efter lång tids overksamhet vid byggbordet (med undantag av att jag arbetat smått och sporadiskt på lite olika vilande projekt under tiden) var det dags igen att starta ytterligare ett nytt projekt. Serial Kit Starter indeed! Det hade nu hunnit bli september och året började faktiskt lida mot sitt slut, och det utan att jag hade avslutat ett enda bygge. Nya krafter och nya idéer. Varför inte bygga ett av de mest ikoniska flygplanen och tillika även ett av de mest linjesköna flygplanen genom historien? Varför inte? Valet blev med ens mycket enkelt. Fram med en söt liten Spitfire av tidig modell och inte nog med det, mitt första Tamiya flygplan i 1:72. Skulle Tamiya vara lika genomtänkta i min favoritskala som de är i större skalor?

 

 

Det första jag gjorde var att avlägsna kofoten från insidan av den nerfällbara dörren till cockpit'en eftersom den inte fanns på plats på de tidiga versionerna av Spitfire.

 

 

Därefter tog arbetet med själva cockpiten vid.

 

 

Sätet fick nöja sig med de medföljande dekalerna som bälten. Mest som ett prov då jag var nyfiken på hur väl de skulle synas efteråt när allt var klart.

 

 

Sidoväggarna fick sig lite färg.

 

 

 

Själva cockpiten klar att stängas in i flygkroppen.

 

 

 

Nu flöt bygget på fint och den började snabbt likna en Spitfire med vingarna på plats.

 

 

 

 

 

Hjulbrunnarna och radiatorn fick sig lite färg.

 

 

Jag maskerade sedan hjulbrunnarna och blåste på Tamiya XF-21 Sky på undersidan. Därefter maskerade jag undersidan och sprutade Tamiya XF-52 + XF-64 (1:1), maskerade kamouflaget med Tamiyatejp och sprutade med Tamiya XF-58 + XF-62 (1:5). Vilket ledde till att det så ut så här efteråt när jag lyfte tejpen från ovansidan.

 

 

Men det var inte färdigmaskerat ännu. Fortsatte med att maskera undersidan och sprutade ena vingen svart med Tamiya X-18 (hade slut XF-1) för att efterlikna just den individ som jag ville bygga.

 

 

Dock fick jag nu uppleva ett litet bakslag eftersom lite av RAF Sky färgen följde med tejpen när jag lyfte bort den efteråt. Men det var inga problem att fixa till. Bara att maskera lite och slipa försiktigt innan jag lade på lite mer XF-21.

 

 

 

Nu tog bygget stopp för mig på grund av att en hel del annat kom i vägen, det enda som jag hann med att göra under en hel månad var att ge propellern lite kärlek.

 

 

När jag äntligen kunde bygga igen maskerade jag igenkänningsbandet runt flygkroppen och sprutade det med XF-21. Jag föredrar att göra på det viset framför att använda dekaler. När allt var klart sprutade jag hela modellen med Tamiya X-22 klarlack inför dekaleringen som komma skulle.

 

 

 

 

När klarlacken hade fått härda under några dagar tog det mödosamma arbetet med att applicera dekalerna vid. Har jag sagt tidigare att jag inte tycker om att arbeta med dekaler? Speciellt inte Tamiya's tjocka och styva dekaler (men de är inte värst, fråga mig nån gång om Academy och vad jag tycker om deras dekaler). Men till slut satt de på plats och jag kände mig faktiskt nöjd med dekalarbetet på den här Spitfiren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var allt för den här gången. Det som i det här läget återstår att göra är ett lager mattlack över dekalerna samt detaljmålning och vädring. Mer om det senare.

 

Limma väl...