M3 Stuart 'Honey'

Hur det hela började. Som grabb byggde jag ganska mycket och det fanns modeller att köpa på leksaksaffärena, järnhandlarna, Domus, Tempo/Åhlens och diverse andra butiker. Som sagt, det var helt andra tider då innan TV-spelen tog över ungdommarnas intresse. Det var verkligen bättre förr när det var sämre! Från början byggde jag mestadels flygplan i skala 1:72, främst då från Matchbox. Trot eller ej men jag byggde faktiskt inte Airfix som liten. Sedan gick jag över till att bygga stridsvagnar i skala 1:76 & 1:72. Främst Matchbox förstås men även en hel del ESCI blev det. Men sedan kom den långa pausen. I takt med att jag blev äldre kom då andra intressen i vägen vilket förpassade byggandet och även målandet till det förgångna. Nu tar vi och vrider fram klockan till 2005. Jag hade länge sett och fascinerats över alla läckra byggen som jag snubblade över på nätet och började kolla upp mer och mer aktivt på nätet efter modellbyggen. Intresset var återigen väckt. Nästa steg var följdaktligen rätt så naturligt då jag började fundera på hur det skulle vara att bygga igen. Sagt och gjort, jag grävde fram mina gamla Humbrolfärger och kollade hur de hade klarat tidens tand, vilket de hade gjort med bravur. Färgen fanns men vad skulle jag bygga? Hade inte kvar någon modell. En tripp in till stan och den lokala leksaksaffären som faktiskt fortfarande hade kvar lite modeller i sitt sortiment löste den biten. Rätt så mycket faktiskt visade det sig vilket gjorde valet svårt. Till slut föll dock ögonen på en stridsvagn i skala 1:35, en skala som jag aldrig ens varit i närheten av att bygga men som jag drömde om som grabb. Men det som fällde avgörandet var inte skalan utan förebilden. Det var en M3 Stuart 'Honey' i Brittisk tjänst i öknen under WWII från Sydkoreanska Academy. Precis samma modell som var den första stridsvagn som jag någonsin byggde som grabb fast då i skala 1:76.  Som en fin liten krydda på bygget var byggsatsen även försedd med inredning och inte bara ett tomt skal som så brukligt är. Väl hemma satte jag igång entusiastiskt och tiden bara flög fram.
 
 
 
Jag sotade ner inredningen med svart kalkpastellkrita som jag mosade till pulver.
 
 
Även tornet fick samma behandling.
 
 
 
Luckorna stagade jag upp med hjälp av koppartråd som jag tog från min flugbindningsutrustning.
 
 
 
Här är det slutliga resultatet efter 39 timmars arbete med byggsatsen. Hela vagnen är penslad för hand med Humbrol enamelfärg och vädringen är torrpastellkritor mosade till pulver med Terpinex som medium. Dekalerna var dock ett aber för min del och här startade förmodligen en livslång aversion mot Academy's dekaler. Passformen i övrigt på modellen var exemplarisk (vilket man inte kan säga om alla deras modeller).
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var allt för den gär gången men det är en ack så viktig bit av mitt byggande för utan det här bygget hade jag kanske inte byggt idag. Nu blev det en vitamininjektion istället och början på ett förfall in i modellträsket som troligen kommer att vara livet ut för min del då jag var 35 år när jag fick det här återfallet och är 42 nu och snudd på andas och tänker modellbygge dagarna i ände. För mig så har modellbygget blivit mer än en hobby, snarare en passion. Dessutom har jag genom communityn lärt känna ett flertal olika byggare världen runt och bara det är värt mycket.
 
Limma väl och tänk på att det kan räcka med en modell för att fastna i träsket, vad väntar ni på?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0