Smått betyder nödvändigtvis inte alltid litet

Som ni vet bygger jag företrädesvis mina modeller i två olika skalor. 1:35 är min favoritskala för militärfordon och 1:72 när det handlar om flygfän. Visst, jag har flygbyggsatser i andra skalor också förutom då 1:72. De flesta som bygger flygplan brukar bygga 1:72 som barn för att sedermera gå över till större skalor i vuxen ålder. Många skyller det på att de har svårt att se de små detaljerna i den skalan. Visst, man har mycket större möjligheter att ta ut svängarna med konverteringar och extra detaljering i de större skalorna men de stora fördelarna med att bygga i den sanna skalan 1:72 är flera. Priset då man kan få upp till fyra modeller till priset av en i 1:48 om man har tur, storleken eftersom man helt enkelt får plats med fler byggda modeller i hyllorna innan det blir utrymmeskris. Slutligen, utbudet! Det mesta finns i 1:72 och om man dessutom föredrar att bygga kronmärkt är man relativt körd i de större skalorna även om det finns några trevliga undantag.
 
Men det var den här frågan om hur små de färdiga modellerna är. Det är inte alltid sant vilket ni snart ska få se. Nästan alla modellbyggare har en "Holy Grail" undangömd i sin samling som de så gärna vill bygga men inte kommer till skott att bygga just på grund av storleken på modellen. Min "Holy Grail" är en gammal klassiker som man nästan aldrig får se byggd av just precis den anledningen. Jag delar nämligen förtjusningen och skräcken för den här modellen med nästan alla som har rariteten i sin ägo. Den modell som det rör är Monogram's fina modell av  Convair B-36 Peacemaker.
 
 
Det där ser väl inte så farligt ut men här är en bild på två flygkroppshalvor där den övre är B-36 och den undre en Boeing B-29 Superfortress, ingen jättebra direktjämförelse eftersom min B-29 modell nu råkar vara i skala 1:48.
 
 
Här har ni ett foto föreställande en B-29 ståendes brevid en B-36 i verkligeten.
 
 
Den stora frågan är, när jag överhuvudtaget ska få möjlighet att bygga min "Holy Grail".
 
Limma väl och kom ihåg att man kan inte ha för mycket utrymme...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0