McCoy's lilla hörna

Warhammer 40k Imperial Guard Sentinel är namnet på den W40k modell som mitt val föll på och här nedan ser man innehållet i den lilla byggsatsen.

Närbilder på de bägge gjutstammarna.

Det är en enkel modell gjuten i en halvmjuk styrenplast av en annan kvalitet än den som jag i övrigt är van vid. Den svarar inte lika bra på mitt favoritlim. Men jag har andra limtyper att använda så det är ingen fara. Man har flera alternativ och stor frihet när det gäller den slutliga utformningen på modellen. Beskrivningen ger tre övergripande huvudalternativ men jag valde att bygga ett eget alternativ.

Plasten visade sig vara allt annat än optimal att arbeta med. Men jag klippte loss och filade till delarna och satte igång med penseln i högsta hugg. Tiden gick snabbt och snart började jag se resultat med målningen också.

Här har vi tuffingen som ska styra åbäket. Färgvalet var väl inte det lättaste men det är dock det fina med Sci-Fi. Man har helt enkelt inga riktlinjer som man måste följa. Funderationen jag hade över uniformens färg var att jag ville att det skulle bli en tuff färg. Funderade först på svart. Varför svart? Jo, en vanlig uniformsfärg på badboys, exempelvis de svarta paraduniformerna som Hitlers SS hade under WWII. De om några var ju badboys. Men så tänkte jag att det måste väl ändå finnas tuffare uniformer än så. Då slog det mig. Vilka har haft de tuffaste uniformerna genom historien och varit de tuffaste på slagfälten? Jo, de Brittiska rödrockarna som med dödsförakt marscherade mot fienden och i regel även vann sina slag. Det avgjorde valet. Näsduken på skallen då? Varför rosa? Jo, har man rosa kläder så betyder det en av två saker. Antingen så är man en fjolla eller så är man helt enkelt så manlig att man skiter i vad folk tror för man vet att ingen är hårdare där ute.

Målningen på själva Sentinelen fick jag också fundera en hel del över. Tänkte på lite olika kamouflagemönster och färger men till slut valde jag att måla den "omålad" med Humbrol's Metalcote #27003 Steel som jag sedan putsade till med bomullstopsar. För att få lite färg på den målade jag de pneumatiska cylindrarna gula som kontrast och kolvarna fick sig en omgång med Humbrol #191 Chrome Silver.

Det var allt för den här gången och kom ihåg att det alltid är bra med en backup plan i beredskap för den händelse att allt går åt skogen vilket det alltid gör till slut...

Här syns resultatet av den första omgångens maskering på min Viggen. Än så länge är allt väl. Det är inte mycket som ska målas den här omgången eftersom jag bara ska måla de bruna fälten i mönstret. Letade fram en burk Humbrol #118 bland mina gamla färger som jag har kvar sen min ungdom och förberedde den för sprutan.

Nu är det bruna färdigmålat på modellen. Men, nu slog katastrofen till med full kraft. Dagen efter när jag tänkte att jag skulle fortsätta med maskeringen gjorde jag den fasansfulla upptäckten att färgen inte alls hade torkat. Den var nästan mer klibbig nu. Vad skulle jag göra? Det visade sig att burken som jag hade kvar inte hade klarat av tidens tand och den förpassades handlöst till det stora runda arkivet under diskbänken. Efter att jag hörde mig för lite så fick jag veta att detta inte alls är unikt om än synnerligen irriterande för de som har oturen att råka ut för det. Förväntad torktid skulle vara två till tre veckor. Vad kan man göra en sån här gång? Inte mycket. Det vara bara att ställa byggsatsen åt sidan och fundera över tillvaron...

Det är allt för den här gången och nästa gång ska jag berätta om hur jag löste problemet så till dess limma väl och kom ihåg att när det går åt helvete så är man passagerare vare sig man vill det eller inte...

Det var allt för den här gången. Nästa gång vi ses kommer jag att fortsätta med min Viggen. Skillnaden mot tidigare i min Matchbox frenesi kommer vara att helt plötsligt är det bara en modell som jag håller på med...

Det var alla bilder som jag har på mina bägge Tunnor. Vi ses snart igen. Psssst, bly är bra att ha...

Bygget av min första Tunna är nu klart. Vad jag dock råkade ut för med bägge Tunnorna var att de trots allt blyet blev baktunga men jag lyckades peta in mer bly i nosen på dem bägge vilket löste problemet. Men nog med text nu. Låt oss titta på bilderna i stället på den första Tunnan.

Det var allt för den här gången. Till nästa gång, kom ihåg att man kan aldrig vara för säker med blyet...

Alla fyra redo för att få sig en första omgång med färg.

Ett första lager med färg på plats på alla fyra planen. Tunnorna har här fått sig ett lager Games Workshop Chaos Black som förberedelse för aluminiumfärgen. Viggen har fått sig ett lager Tamiya XF-2 som bas. Därefter har jag preshadat panellinjerna på Mystére'n och Viggen med svart för att bryta upp det hela en smula för kommande färglager. Notera även att jag har städat arbetsytan. Men hav tröst för det lär inte se så prydligt ut någon längre stund. En liten notis om GWS sprayburkarna kan vara på sin plats. De har en tendens till att damma rätt så kraftigt och jag brukar lösa det genom att gå ut på min altan när jag sprayar med dem. Det blir mycket trevligare inne på det sättet samt jag slipper andas in en massa onyttig färg.

Först ut för att få sin riktiga färg (eller som i det här fallet metallren) är de bägge Tunnorna som jag sprutade med Humbrol's Metalcote #27001 Flat Aluminium. Det hela flöt på bra utan några större missöden. Faktum är att det var mycket behagligt att köra Humbrol's Metalcote genom sprutan. Jag upplevde den väldigt lättsprutad och kände mig nöjd med resultatet. Tänk på att det här rör sig inte direkt om någon hälsosam färg och jag förtunnar med lacknafta som i sin tur inte heller är speciellt nyttig. Nu har min enkla sprutbox inget utsug som kan ta hand om farligheterna som lösningsmedel innebär. Dessa går rakt genom dammfiltret som bara fångar upp färgpartiklarna. Vilket i och för sig räcker gott och väl när man sprutar med akrylfärger. Nu gör jag så att jag använder en andningsmask som jag har köpt på Jula när jag sprutar med Humbrol för säkerhets skull.

Därefter var det Mystéren's tur att få sig en omgång färg. Jag sprutade undersidan med Tamiya XF-19 Sky Grey. Ovansidan fick sig en omgång med Tamiya XF-59 Dessert Yellow som jag sedan på fri hand sprutade Tamiya XF-68 Nato Brown över för att få till kamouflaget. Inga konstigheter här heller eftersom allt flöt på bra. Som förtunning till färgen använde jag Ajax fönsterputs.

Slutligen stod då min lilla Viggen på tur. Här valde jag att köra med Humbrol i sprutan. Mest för att mina referenser främst höll sig till Humbrol's färgnummer men även för att jag saknade motsvarande färger i akryl. Valet föll helt enkelt på att gräva fram mina gamla Humbrol burkar. Då tog en speciell liten Humbrol ritual sin början genom att jag först skakade burken rejält, och så lite till. Sen när burken var välskakad bände jag upp locket och började röra om färgen, och rörde, fortsatte att röra den, för att röra runt den ännu mer. Som om inte det var nog så var det bara att röra ännu mer för när man tror att man har rört runt en burk med Humbrol tillräckligt så har man i själva verket bara börjat. Men slutligen efter ett idogt rörande i burken kände jag att det var dags att börja spruta. Jag börjar med ett tunt lager Humbrol #80 som får ligga till grund för de övriga färgerna i kamouflaget som Viggen hade då det begav sig.

Nu återstår det bara att låta färgen torka tillräckligt på de olika flygplanen före jag går vidare med efterkommande steg på dem. Så till dess limma väl och tänk på att skydda luftvägarna när ni sprutar färg...

SAAB AJ37 Viggen

Det är en större byggsats än de övriga eftersom den består av en tredje gjutstam till skillnad mot de tre andra som jag bygger just nu. Därav hela tre färger enligt den slogan som Matchbox hade till sina modeller på 70- och 80-talet: "No Painting Neccesary" Tanken var att man skulle kunna välja att bygga utan att behöva måla och ändå få till ett bra resultat. Nu ligger det inte riktigt för mig att inte måla. Hallå! Det är ju det som är meningen liksom.

Utblåset och motorreverseringen med alla tre styrsköldarna i nerfällt läge över motorn.

Men det följer i alla fall med en pilot i den här byggsatsen och stackarn fick sig lite färg för att han inte ska se så blek ut.

Kaos på byggbordet.

Mystére'n har fått sina vingar på plats.

Även Viggen har fått sina vingar och börjar också se flygvärdig ut.

Och så hoppar vi raskt till Tunnorna för att de inte ska bli ledsna och stötta i kanten.

Som jag har nämnt tidigare är huvudställens hjulbrunnar på Tunnorna helt galet feldimensionerade vilket måste åtgärdas. Maskera, markera och fram med sågen.

Så där ja, nu ser det genast bättre ut.

Jag passade även på att addera ett litet reflektorsikte för att få lite mer liv i cockpiten. Jag gjorde även samma sak med de övriga planen.

Det var allt för den här gången. Nästa gång ska vi leva om rätt så mycket för då blir det till att starta det röda monstret på 96dBA så till dess limma väl och passa på att införskaffa hörselskydd...

Det blev ytterligare en Matchbox. Närmare bestämt en Fransk kärra den här gången. Valet föll på en Dassault Mystére IV.A, i mitt tycke en rätt så söt liten fågel.

Som synes är det en relativt simpel byggsats med få delar, inte ens en pilot ansåg de att man behövde. Nåväl, snabbt startade jag byggandet och det gick undan. Jag upprepade kombinationen med Tamiya tejp och blytråd till säkerhetsbältena och stoppade nosen full med blyhagel. Snabbt såg det ut så här på mitt byggbord.

Vilket inom kort blev till detta.

Det var allt för den här gången men det kommer mer inom kort så till dess är det bara att limma på...

Hur ser det då ut? Se och avgör själva om det kan finnas en marknad för ett penselställ av den här designen.

Det var allt men mer kommer senare om några dar eller så...

Vad händer? Två stycken? Jo, jag kom på att jag hade en till likadan Tunna liggandes och beslöt mig för att köra ett sida vid sida bygge och helt enkelt bygga två stycken Tunnor. Skillnaden mellan de två byggsatserna är att Tunna nummer två saknar sin pilot så jag blev tvungen att hitta på något för att det ska gå vägen med det hela.

Lösningen blev att improvisera säkerhetsbälten till katapultstolen eftersom jag saknade piloten. Här presenterar jag några bilder på cockpiten till Tunna #2.

Säkerhetsbältena som jag improviserade består av Tamiya's maskeringstejp och lite tillplattad blytråd.

Vilket gav följande resultat i stolen.

Här är allt innan kroppshalvorna limmades ihop.

Så nu har jag två stycken Tunnor på gång istället för en som tidigare. Det är en ny men spännande erfarenhet för mig att parallellbygga byggsatser.

Det var allt för den här gången. Limma väl men kom ihåg att även maskera ordentligt vid målning...

Vad handlar detta då om? Jo jag fick lust att åter igen bygga en Matchbox modell så jag satte igång med en liten söt SAAB J29F Tunnan i skala 1:72. Lite väl grova detaljer och kontraster på deras modeller. Som exempel så finner man panellinjer djupa som krondiken på flygkroppen kombinerat med upphöjda panellinjer på vingarna.

Så här ser innehållet i lådan ut:

Som synes rör det sig inte om allt för mycket att bygga ihop så det behövs inte speciellt mycket tid till att limma ihop en gammal Matchbox byggsats.

Jag startade direkt med att måla piloten.

Samt även pilotens kontor. Faktum är att den här modellen har en riklig detaljnivå inne i cockpiten till skillnad mot många andra samtida modeller från just Matchbox eller Airfix.

Och så här ser det ut med piloten på plats.

Som alltid i dessa gamla byggsatser är detaljrikedomen inte den bästa men vad gör det när det är kul att bygga. Kort sagt mycket bygglädje i dessa gamla Matchbox modeller.

Nåja, nu går vi vidare med byggandet. Fram med bly och lim. Rikligt med bly behövs för att planet ska stå på sitt noshjul sen när det är färdigt istället för att sitta på sin rumpa. Blyet i det här fallet är #6 blyhagel.

Med allt bly på plats var det bara att limma cockpiten på plats och klämma ihop flygkroppshalvorna.

Då var flygkroppen limmad med Tamiya's Extra Thin Cement som bildar en fin skarv när den får dras ut längs fogen och smälta ihop kroppshalvorna. Här ser man dessutom de fina krondikena som i och för sig var rätt tänkt på den tiden det begav sig med i stort sett alla andra modeller som bjöd på upphöjda panellinjer medan Matchbox skröt med sina nersänkta panellinjer, nog är de nersänkta alltid eftersom de är groteskt stora/djupa sett till skalan på modellen. Men passformen är i alla fall bra.

Ett flygfä, även om det i det här fallet är en tunna, behöver vingar för att flyga. Snabbt fick jag vingarna på plats på modellen som nu börjar se ut som en Flygande Tunna.

Fälltankarna är inte limmade på bilderna här ovan eftersom jag valde att avvakta med det till dess jag har målat allt, rätt eller fel val vet jag inte men så gjorde jag i alla fall. Här ovan syns även huvudställets groteska hjulbrunnar som är på tok för stora på modellen. Jag får ta och åtgärda det senare helt enkelt eftersom det inte bara är nån millimeter som det rör sig om.

Det var allt för den här gången. Limma väl och kom ihåg att det inte skadar att maskera ordentligt...