McCoy's lilla hörna

Vad ska man göra under tiden som färgen sakta torkar på min Viggen? Varför inte sticka mellan med ett snabbygge? Jag har under en tid varit sugen på att bygga något Sci-Fi influerat och nu verkade vara rätt tid för det. In i gömmorna ibland alla kartonger med byggsatser för att se vad man kan hitta. Valet föll på en Warhammer 40k modell. Inte i riktig mening en byggsats men nästan. Det är en spelpjäs till figurkrigsspelet Warhammer 40k men den är uppbyggd i stort som en byggsats om än kraftigt förenklad. Jag har köpt den en gång i tiden för att jag tyckte den såg häftig ut. Kort sagt, den kändes rätt nu under min tid med färgbekymmer.

Självplågare som man tydligen är så valde jag att måla min Viggen med det klassiska fyrfärgs splinterkamouflaget. För att lyckas med det krävs det att jag maskerar ordentligt. De flesta tror jag nog kommer ihåg det faktum att jag har en historia av att inte lyckas speciellt bra med mina försök till maskering. Men skam den som ger sig för här har jag verkligen en utmaning. Nu gäller det att maskera de fält som ska vara ljusgröna i mönstret. Jag arbetar än en gång med Tamiya's trevliga kabuki tejp som jag tejpar på skärmattan innan jag med en vass kniv skär till bitar i rätt form innan jag lyfter dem från skärmattan och placerar dem på rätt ställe på modellen.

Nu har turen kommit till att presentera det färdiga resultatet för Mystére'n och jag låter bilderna tala för sig själva.

Dags att visa upp Tunna #2

Äntligen är det dags att måla flygfäna. Men först krävs det lite maskering för att undvika ovälkomna missöden. Fram med den mångsidiga Tamiya maskeringstejpen och häftmassa. Jag tejpade över huvarna ordentligt och såg till att tejpen satt fast riktigt ordentligt mot plasten. Därefter tog jag en tunn och mycket vass kniv och skar försiktigt längs med huvarnas ramar för att enkelt och säkert kunna måla dem i samband med att jag sprutar resten av planen. Häftmassan använde jag till att proppa igen insug och utblås och för att hålla luckorna till landningsställen på Viggen på plats medan jag målar allt.

Varför tre när fyra är en så mycket trevligare siffra. Nu är det därför fyra modeller på mitt bord istället för tre. Jag hade en till Matchbox i samlingen som bönade och bad om att få bli byggd. Nästan så att den tittade på mig med samma bedjande ögon som Puss in Boots från Shrek filmerna när jag valde Mystére'n istället för den nu senast. Men vem kan stå emot de där ögonen?

Eftersom jag nu har två stycken Tunnor på gång som jag parallellbygger så slog mig tanken att det trots allt inte är tillräckligt. Så varför stoppa där? In i mörkret och leta fram en till byggsats. För om man håller på med två stycken sen tidigare, och har en uppsjö med vilande modeller på gång, skadar det ju inte att man startar en till byggsats.

Jag tänkte inte ens på det hela. För mig hade det skett helt naturligt men det blev några goda skratt då min flickvän plötsligt kommenterade mitt improviserade penselställ. Hon tyckte att det var smart men att det såg roligt och en smula malplacerat ut, speciellt med tanke på att dess funktion inte alls någonsin har varit påtänkt som ett penselställ från tillverkaren.

Byggandet fortsätter...

Nu blev det inte riktigt så att jag fortsatte med Panthern. Den blev ställd åt sidan igen, för tredje gången faktiskt. Snacka om att det rör sig om en riktig surdeg. Men vad göra när jag blev sugen på en riktig nostalgitripp tillbaka till min ungdoms dagar då man byggde Matchbox modeller, främst då flygplan som fick hänga i taket tills dess att de plockades ner och luftgeväret plockades fram...

Nu är det riktigt längesedan jag skrev någonting här i min lilla bygghörna. Jag har i och för sig inte varit helt sysslolös under tiden sedan mitt senaste inlägg men det har bara blivit så att det inte har hänt något i själva bygghörnan. Jag har en del att ta igen i alla fall.

Här är nu bilderna på det färdiga flygfäet. Personligen så tycker jag att den blev söt och en liten reflektion över det hela från min sida är att Draken nog torde höra till kategorien "Världens vackraste flygplan genom tiderna".

Varsågoda och beskåda mitt första moderna flygplan genom tiderna då alla som jag har byggt tidigare i min ungdom har varit propellerdrivna och hört hemma i kategorin WWII. Här kommer bilderna på resultatet.

























Det var allt för den här gången. Jag kan dock avslöja att jag har fått blodad tand på "Braille Scale" som 1:72 även brukar kallas för. Det var riktigt roligt att bygga och måla i den här skalan. Det kommer att bli mer moderna flygfän från mitt byggbord framöver. Bara trevligt att variera sig lite och inte enbart bygga i 1:35 skalan hela tiden.

På återseende och limma väl...

Jag kände att jag var sugen på att prova på något nytt för omväxlingens skull och då var min tanke att jag även skulle bygga något som går snabbt. Helt enkelt ett snabbygge för att ladda batterierna efter allt jobb med resin och ets i vinter samt allt elände med surdegen som höll på att driva mig över branten. Så Surdegen ställdes åt sidan igen på obestämbar tid, svårt att bestämma någon tid att återuppta det bygget då det är väldigt beroende på mitt humör.

Valet föll på att bygga en liten Drake i den för mig ovana skalan 1:72. I och för sig så var ju Tie Interceptorn i samma skala men det är det enda som jag tidigare har byggt i den skalan sedan jag återvände till hobbyn på gamla dar. Eftersom jag nu skulle bygga snabbt (snabbt för mig räknat) så föll valet på en gammal Airfix byggsats av Draken. Jag ingen tidigare erfarenhet av Airfix, jag byggde väl något av dem som grabb men jag har inget minne av det. Airfix är väl inte direkt en firma som har det bästa ryktet när det gäller passform och exakthet så det var helt utan förväntningar som jag gav mig i kast med den här lilla draken.





Som synes ser byggsatsen inte mycket ut för världen men jag satte ändå igång och började med piloten som efter en stunds arbete med penseln ser ut så här. Sen fick även den spartanska stolen några drag med penseln. Mer än så har inte den här byggsatsen att bjuda på när det handlar om cockpiten.





Efter det var det dags att vikta ner nosen på det lilla flygfäet så jag kollade vad jag kunde tänkas ha hemma att använda som nosvikt för jag vill under inga som helst omständigheter bygga en "tailsitter". Det räcker med att jag lyckades med den bedriften som grabb och jag var inte så glad åt det då. Valet föll på putty med tungsten som jag hittade i min flugfiskeväst. Det visade sig fungera riktigt bra. När nosen väl var viktad var det dags att limma ihop kroppshalvorna och vingarna. På med cockpithuven och maskera den samt luftintagen för att förbereda den för målningen.



Så var det äntligen läge att starta kompressorn och ladda airbrushen. I med svart färg i sprutan för att lägga en "preshade" i panellinjerna som i det här fallet inte är nersänkta som på ett riktigt flygplan utan upphöjda ribbor. Det är ju trots allt en gammal Airfix byggsats med vad allt det innebär.



Byte av färg i sprutan till Tamiya XF-53 Neutral Grey. När den var färdigförtunnad och på plats i sprutan var "preshaden" torr. Då vände jag på den och sprutade undersidan grå.



Sen fick jag vänta en stund innan färgen hade torkat för att jag inte skulle riskera att lyfta den i ett senare skede. Fram med maskeringstejpen igen. Tamiya's kabukitejp den här gången. Innan jag satte fast den på underlaget tog jag bort lite av greppet på den genom att tejpa fast den och slita bort den några gånger på min egen hand.



Byte av färg i sprutan igen eftersom det av någon anledning (fråga mig inte varför) ska vara silver under buken men det var bara att gilla läget, istället för att förstå, och spruta på ett lager silver.



Sedan så snabbt som möjligt dra bort maskeringen för att undvika upphöjda kanter mellan färgfälten och kolla in läget.



Fram med mer tejp och maskera runt om för att förbereda målningen av ovansidan. När det var klart så laddade jag sprutan igen med Tamiya XF-62 Olive Drab och la ett lager med den på ovansidan.











Men nu räcker det inte bara med det då den variant av Draken som jag har riktat in mig på att bygga ska ha ett tvåtons kamouflage. Fram med häftmassan igen, ni kommer väl ihåg "korvarna" från surdegen och nu var det dags igen. Men vis av tidigare erfarenheter valde jag att maskera de stora fälten med kabukitejp istället för med maskeringsvätska.



Men innan jag kunde lägga nästa lager färg behövde jag lägga en ny "preshade" längs panellinjerna eftersom den tidigare "preshaden" inte skulle märkas under ytterligare ett färglager.



Nu kunde jag slutligen lägga den andra kamouflagefärgen på plats. Jag mixade Tamiya XF-50 Field Blue och XF-63 German Grey tills dess jag blev nöjd med resultatet och blåste mixen på plats.



Bort med maskeringen för att kolla in hur resultatet blev.



Men en jetkärra måste ju ha en motor också, eller som i det här fallet bara ett utblås. Den tråkiga plastbiten som ska föreställa utblåset var just det, väldigt tråkig. Inga linjer eller någonting utan bara en liten kopp med släta ytor. Men så kan jag inte ha det tyckte jag. Fram med kniven och rista lite på måfå i sagda "kopp" för att om möjligt få lite mera liv i den. Sedan när det var klart fick den lite färg med Tamiya X-10 Gun Metal och lite "TLC" med hjälp av Tamiya's enkla vädringssats D som jag provade för första gången. Den går med enkelhet att beskriva som en liten sminklåda för plastmodeller. Det blev ett lyft för utblåset att använda "sminket".





Utblåset ska ju ha någonstans att bo också. Fram med "sminket" igen och ge bakänden en liten dos "smink".



Nu har tiden blivit mogen för den här lilla Draken att kunna stå på egna ben men för att den ska kunna det så behöver den fötter. Dit med landningsställen och sedan var det en lång väntan på att limmet skulle ta fast ordentligt för att undvika att den blir bensvag sedan när den slutligen får stå på egna ben.



Medan jag väntade på att den skulle bli benstark fick Draken sig en dos klarlack i väntan på dekalerna.



Det var med bävan som jag började med dekalerna. Jag hör inte till de som gillar att arbeta med dekaler och hur skulle de vara till en lastgammal byggsats? Det visade sig att även om de inte är bra i trycket och en smula i tjockaste laget så tillstötte inte några större problem med att få dem på plats.



Nu återstår bara lite detaljarbete och mattlack över hela flygfäet så är hon klar men mer om det senare.

Till dess, limma väl...

Efter en lång tids frånvaro från min bygghörna så kan jag nu äntligen ge er en liten uppdatering av min surdeg.

Tidsfristen som gick ut den 13:e mars är passerad och jag konstaterade långt före deadline att jag inte skulle hinna klart men jag kämpade ändå vidare i sakta mak. Jag har inte gjort något på min surdeg efter den 13:e heller för den delen men här skall ni få se vad som jag ändå hann med att göra där före.

Sagt och gjort, efter spritbadet så var det dags att spruta på grundfärgen. Jag mixade Tamiya XF-59 + XF-60 i 2:1 ratio och laddade min Aztek spruta. Det var den enkla och smidiga biten och resultatet av det går att beskåda här nedan.



När sedan färgen hade fått chansen att vila och verkligen sätta sig så började pillergörandet med att maskera hela eländet. Det gjorde jag genom att rulla tunna strängar med häftmassa och ringla ut över surdegen för att få till början på ett camouflage. Kanske inte så märkvärdigt eller tekniskt men dock tidsödande och milt förvirrande då jag fick stanna upp flera gånger och tänka till över vilken sida som jag maskerade mot. Men sen, efter mången förvirring, så såg det ut så här för mig.











Så långt allt väl eftersom den fortfarande inte är helt färdigmaskerad. Jag började med att tejpa men efter ett tag fick jag en snilleblixt. Varför hålla på att tejpa, vilket är tidsödande, när jag har maskeringsvätska liggandes? Så jag skred till verket med att maskera resten med hjälp utav Microscale's Micro Mask som jag penslade på plats mycket enkelt.







Nu var surdegen klar för mer färg. Jag tog och tunnade ut lagom mängd Tamiya XF-58 med Ajax fönsterputs. Kan inte säga vilken ratio då jag kör på känn men någonstans runt 6:4 bör den vara när jag späder ut Tamiya's XF färger med fönsterputs. Sen var det bara att ladda sprutan och köra för glatta livet.

Inga problem med att spruta färgen och den hamnade i stort sett där den skulle, det vill säga på surdegen och inte i mitt knä. Så långt allt väl. Men sen när färgen hade torkat började jag med att avlägsna maskeringen från surdegen och mitt svärande tilltog i takt med att jag kämpade med att få loss den flytande maskeringen som nu satt fast som om den vore limmad på plats. Ouch, det visade sig att Micro Mask har en viss tendens till att bita fast i underliggande färg och ännu värre även en viss tendens till att lyfta sagda färg när man tar bort maskeringen. Jag blev helt enkelt tvungen till att avbryta avmaskeringen för att ta det hela i små omgångar eftersom att jag trots allt måste tänka på min egen hälsa. Jag lovar att det här kan inte ha varit bra för mitt blodtryck så irriterad och förbannad jag då var då. Nåväl, jag lärde mig väl lite av mitt lilla misstag får man ju hoppas.



Och på den här bilden ser man ett väldigt bra exempel på hur färgen har blivit lyft från underlaget.



Det var allt för den här gången, jag måste sluta nu innan mitt blodtryck stiger på grund av att jag tänker tillbaka på hela eländet med min misslyckade maskering av surdegen. Men jag får väl ta lärdom och ta nya tag med den framöver.

Så till dess limma väl men ännu viktigare, MASKERA VÄL!!!